En blogg om vägar att handskas med långvarig smärta!

Hej på er alla ni som besöker min hemsida!

Kanske är det bra med att börja med att konstatera att jag heter Kjell Flodgren och arbetat med smärta i över två decennier i egenskap av psykolog. Jag har sedan länge en egen mottagning på Kungsholmen i Stockholm ”Hälsopsykologen”, där jag behandlar personer med alla typer av problem från kroppsliga problem som tex långvarig smärta, relationsproblem, och psykologiska problem som ångest, depression, dåligt självförtroende, sömnstörningar, kognitiva/tankemässiga problem, psykosomatiska problem av alla slag etc.

För dig som vill veta mer om min terapeutiska verksamhet finns mer information på länkarna på höger sida ”Smärtpsykologen” och ”Hälsopsykologen”.

Jag har bland annat arbetat med uppbyggnad av och behandling inom Landstingsdriven Rörelseterapi, inom Ryggteam på Ortopedklinik. Jag har också arbetat som konsultbehandlare på smärtmottagningar och arbetar fortfarande några dagar i veckan som konsultbehandlare på en smärtmottagning.

Som rubriken antyder kommer denna blogg att handla om vägar att handskas med långvarig smärta! När man skriver en sådan rubrik är det detsamma som att säga att ”det går att handskas med långvarig smärta”. Att sedan sättet att reducera eller sättet att förhålla sig till sin smärta ofta inte är det man kanske först trodde det är av sakens natur. Se vidare kommande inlägg.

Skillnaden mellan att arbeta med psykologiska problem och kroppsliga problem är egentligen inte så stor på ett rent teoretiskt plan, och jag anar att människor förhåller sig till dessa olika problemsituationer på lite olika sätt.

Jag minns speciellt mötet med en kvinnlig patient på ett nybesökssamtal på Rörelseterapin. Jag försökte förklara för henne vad syftet med behandling hos oss på rörelseterapin var som att pröva att få ”kroppen att fungera som kropp”, att kroppen olika delar kunde samspela på bästa möjliga sätt, och att pröva att få ”knoppen”/psyket att fungera som ett psyke kan”, på bästa möjliga sätt.

Det sista föll inte på plats tyckte hon och utbrast spontant ”Hur ska jag kunna få min ”knopp” att fungera så?” Underförstått ”Om min ”knopp” är ”knäpp” hur ska den då kunna bli normal och väl fungerande?”

Visst hade jag varit medveten om att många människor tror att psyket många gånger är ett ”hopplöst projekt”, när det gäller att åstadkomma förändringar men då blev det mer tydligt för mig. Kanske vi alla förväntar oss att fullständig bot är mer möjligt inom kroppssjukvården än när det gäller psykiska problem?

Jag skulle vilja leda er in i att titta på kroppsliga, relationsmässiga, psykologiska och existentiella problem bara som problem, innan vi hoppar vidare till frågan om hur man löser problem, oavset art. Jag bortser här inte ifrån att kroppsliga problem till del har stora olikheter från andra typer av problem.

I ett brett perspektiv kan ett problem sägas existera när en individ blir medveten om en påtaglig skillnad mellan vad som är och vad som är önskat.

Jag har blivit medveten om att mina behov av att ha eller att sakna något! Kom plötsligt på en strof i en av Evert Taubes visor ”Vem har sagt att just du kom till världen för att få lycka och solsken på färden ……”. Vidare dök en boktitel upp i mitt medvetande ”Att ha eller att vara”. Många frågor finns runt livet som liv och inte minst vad som finns för mig och vad som är möjligt för mig att åstadkomma. Jag anar att vi alla, mer eller mindre medvetet, sitter vi alla dessa frågor.

Om jag tex har tjugo kronor och du skulle vilja ha hundra kronor från mig så kommer du bara att få tjugo kronor vilket är mina resurser. Mycket frustration kan uppstå kring en sådan situation både hos den som ska ge pengar till den andre som inte har tillräckligt med pengar och hos den person som behöver pengarna.

Smärtpsykologen och smärtforskaren på Stressforskningsinstitutet Aleksander Perski pekar ut det faktum att stress uppkommer på två olika sätt i sin utsökta bok ”Ur Balans”.

1 Om belastningen är liten och resurserna stora, som tex om du är överkvalificerad på ditt arbete, uppstår ofta stress.

2 Om belastningen är stor och resurserna är små, som tex om du har ett arbete som du har svårt att klara av, uppstår ofta stress.

Lagom är bäst och det skulle innebära att belastning och resurser borde inbjudas vara i rätt relation till varandra.

Vad händer när smärtan blir långvarig när det gäller den inre stressnivån?

Naturligtvis kan den kvardröjande smärtan bero på många olika orsaker, inte minst kroppsliga tillstånd. Man skulle även kunna konstatera att situationen, som sådan, är en situation där belastningen, smärtpåverkan, och resurserna som man själv har och/eller sjukvårdens stödpersoner har inte är i balans. Smärtan går , i det här exemplet, till synes inte att bli av med genom de åtgärder som hittills är insatta från din egen sida och från sjukvårdens sida och den inre stressnivån är kanske konstant hög.

Långvarig smärta låser ofta personen i ett ständigt påtagligt inre stresstillstånd!

I stressade tillstånd fungerar varken jag eller du på bästa möjliga sätt. Ibland, som jag tidigare antydde, hamnar vi alla i en situation där vi, som självklarhet, förväntar oss att kroppsjukvåden kan ”leverera smärtfrihet” på beställning. Många gånger kan den somatiska smärtsjukvården ”leverera” på så sätt att smärtor blir hanterbara men hur gör jag när detta inte blir fallet?

Jag tror att sjukvården, som jag själv är delaktig i i egenskap av konsultbehandlare, gör sitt bästa! Detta innebär ju inte att sakernas tillstånd inte kan bli bättre! Tvärt om behöver mycket bli bättre inom sjukvården trots allt sämre ekonomiska förutsättningar.

Övergripande har jag inställningen att alla gör sitt bästa utifrån de resurser som de har tillgängliga i varje given stund! Om jag hade mer mer resurser varför skulle jag inte använda dessa resurser till min egen och andras nytta!?

Vad du, som brottas med påtaglig stress i koppling till en långvarig smärta, kan göra åt din situation och smärta är vad jag kommer att uppehålla mig kring i denna bloggen. Vilka är de klara-av-förmågor som jag behöver tillägna mig?

Det gamla tyska ordspråket ”übung macht den meister”/övning gör mästaren, och naturligtvis även mästarinnan, är tillämpbart på allting i våra liv. Frågan är bara vad och hur jag ska öva för att min smärta inte ska ”Sitta bakom ratten” i mitt liv? Titta gärna på You Tubelänken där Prem Rawat föreläser om övande, kolla länkarna till höger.

Varken relationer, psyket eller kroppen är opåverkbara. Inriktningen behöver ligga på att inbjuda dig att finna det positiva du själv kan göra. Dina egna insatser kommer att många gånger vara avgörande för ett lyckat resultat med eller utan samarbete med sjukvården.

På samma sätt som man kan fastna i försök att lösa ett problem på ett annat område kan man fastna i mindre konstruktiva strategier i ambition att positivt påverka den kroniska smärtan. Mer om detta i senare inlägg!

Välkommen att ta del och även kommentera det som du tycker är fel och rätt i det jag skriver! Som stöd för en öppen dialog kan vi luta oss mot Socrates som lite dramatiskt, sannolikt i syfte att öppna upp debatten och kunskapsutvecklingen, uttryckte sig så här: ”Det enda jag med säkerhet vet är att ejag ingenting vet”.

Med detta sagt menar jag inte alls att vi saknar kunskaper, tvärt om, men jag vill påminna dig om att kunskap i stort är en färskvara. Den enda möjligheten som jag känner till för utveckling är att tillåta sig att utsätta det gällande för en tuff kritisk granskning!

Kanske är det din kommentar som hjälper fram en ännu mer konstruktiv smärtbehandling? Jag har själv otaliga exempel på hur mina patienter hjälp mig till en bättre förståelse och även ett effektivare arbetssätt!

Kjell Flodgren, Leg Psykolog, Rörelse och Hypnosterapeut och Taiji Quanlärare

HÄLSOPSKOLOGEN

S:t Eriksgatan 48, 112 34 Stockholm

08-653 04 60

070-36 96 730

info@wuwei.se